Helenas gröna rum

Helenas gröna rum

Om bloggen

Min plats i en alltmer förunderlig värld. Här hittar man inga strikta hem i vitt, vitt, vitt eller en massa onödigt dyra designprylar. Däremot så skriver jag om det som inspirerar och berör mig och om de känslor som jag eftersträvar i livet: ärlighet och lite jävlar anamma!

Vill man nå mig kan man maila mig! helena-g@glocalnet.net

Skolan är mitt hjärtebarn

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 08 Sep, 2011 21:43:52

Bloggen har varit ruskigt dåligt uppdaterad. Längtan att skriva har inte funnits där heller. Kanske har det berott på tidsbrist eller att jag helt enkelt har haft roligare saker för mig. Börjat jobba igen, bland annat.

Känner på något vis att jag är färdig med det här. Bloggandet börjar kännas omodernt på något sätt. Har ju hållt på ett tag och nu finns det ingen substans i min blogg längre.

Tog mig en ordentlig funderare på om jag skulle skriva en sista pamflett, ett sista brandtal till skolans lov. Äntligen ta bladet från munnen och berätta hur det är, hur jag skulle vilja ha det och vad det är som försigår på plugget där jag jobbar.

Men jag skiter i det. Både på grund av att en blogg är helt fel forum, men den är också öppen för alla att läsa och jag är lite feg och tror att kanske jag kanske ändå inte vill bli av med jobbet på de grunderna att jag har bloggat. Det finns andra sätt att lyfta en aktuell fråga. Andra sätt att kämpa för det man tror på och för elevernas bästa.

Dessutom skriver jag så himla bra när jag är förbannad.

Och det är jag.

På jobbet iallafall.

Så den där boken den växer fram snabbare än ni kan ana.

På återseende alla vänner & bekanta. men nu tar Helena sig en lååååång bloggpaus.

Kommer satsa på det här istället.

Jobbet

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 15 Aug, 2011 20:17:32

Det är helt galet hur det blir och känns att börja jobba igen. Jag har trots allt haft en paus på 1 år och 4 månader.

Hjärncellerna är mer aktiva än någonsin. Herregud. De kvider varje dag av den omilda behandlingen de utsätts för.

Kaos på jobbet.

Dock.

Bloggen måste ändra form.

Annars vill jag inte ha den kvar.

Vi får se hur det blir.

Återkommer!!

Lite fundersam

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 31 May, 2011 23:36:26

Min kära klass som jag hann undervisa i 1½ år hade bal härom veckan. Finklädda, förväntansfyllda pirriga niondeklassare som skulle ha en fin kväll i skolan.

Hade varit trevligt att få dela den kvällen med dem.

Men jag blev inte bjuden. En ren miss av lite glömska niondeklassare som kanske trodde att en föräldraledig lärare inte har tid eller lust att se dem eller iskall tonårsupptagenhet?

Aj. Aj. En liten tagg i hjärtat blev det allt.

Lärarlegitimation

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 05 May, 2011 09:38:38

Måste förbi jobbet i veckan. Det visade sig att jag måste uppvisa mitt examensbevis vilket ju inte är något problem eftersom jag alltid har det uppsatt på väggen. I dessa tider får man nästan skämmas när man säger att man är lärare. En utskälld yrkesgrupp. Men jag är stolt över mitt yrkesval och hoppas att kraven på oss ökar. Ja, ni läste rätt. KRAVEN. I mina ögon behöver det rensas ordentligt i lärarkåren. Och då är lärarlegitimationen ett steg i rätt riktning. Det enda jag undrar över är vad som händer med dem som INTE har en legitimation att uppvisa? I de flesta andra yrken hade man väl fått sparken eller fått sluta tills man har pluggat in det som saknas men icke i skolvärlden. Dessutom har jag säkert rentav sämre lön än många andra som inte har det jag har. Att lönesätta en lärare idag är rena skämtet. Man slåss om tior. Allvarligt talat alltså. Tiokronor. Kanske, om man har tur, om hundringar. Larvigt!

Nä, nu måste jag byta ämne annars blir jag riktigt sur.

Bollvivor. Vita. Primula Alba. 36 kr på Zetas.

Ahhhhhhh....................

Bild: Stocksundgarden.blogspot.com

Sista peppen!!!

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 11 Feb, 2011 17:49:53

(och det kan sannerligen behövas. Igår kväll vaknade Agnes med en triljon röda prickar över hela kroppen. Vi blev lite lätt svettiga...men efter läkarbesök idag kunde vi konstatera att det inte var vattkoppor, utan bara hederliga nässelutslag. Idag går jag dubbelvikt eftersom mina ....hm...kvinnliga besvär har bestämt sig för att kicka igång. Bra timing! Det känns som om jag skall värpa ut en hel yogamatta. En sån där med hårda piggar. Och magen är så svullen att jag ser ut som en gravid elefant. Men det var ju passande då att jag köpte en röd bikini. Om man säger så.. )

Matilda sa precis "Mamma har magskott!" när hennes vän Anna frågade vad det var för fel på mig. Helt rätt uppfattat!!

Syns!!!

Göra / känna

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 02 Feb, 2011 10:39:35

R frågade mig igår kväll vad jag tror att jag gör om 5 år. Eller så kanske han frågade hur mitt liv ser ut om 5 år, jag kommer inte riktigt ihåg.

Men rent yrkesmässigt är det en viktig fråga att ställa.

För egentligen har jag ingen jävla aning.

Han borde kanske ha frågat hur jag kommer att må om 5 år och vad jag tänker göra för att nå dit? (Om det förväntade svaret är att må bra alltså.)

Man borde kanske ha någon slags strategi inför framtiden? Om 5 år....

Då är Anton tonåring, Matilda snart 10, Agnes går sista året på dagis, Rufus stretar på (som världens äldsta Irländska terrier) och maken åker Vasaloppet....

Men jag då? Vad gör jag?

Trädgårdsmästare, egen företagare, skriver läromedel, bildlärare, författare, utbränd, pysselbloggare, PT, driver hästgård...?

Vore ju kul om min bana avvek från den förväntade.

Livet är kort.

Vore ju trist att missa allt roligt....smiley

Hur tänker NI därute kring er framtid? Va, va, va, va?

Mobbning

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 17 Jan, 2011 22:02:56

I skollagen står det att alla skolor skall ha en utarbetad plan mot mobbning. Det är rektorns yttersta ansvar att se till att det upprättas någon form av plan/handledning/grupp eller dylikt för att stävja mobbningen. Det finns Farsta modellen, Olweusprogrammet, Friends, Lugna gatan, you name it - det finns en uppsjö av alternativ. Rektorn beslutar vilken typ av plan man skall ha och lärarna är de som skall se till att man följer den.

Tanken är god och mobbning i alla formen skall självklart alltid stävjas - men det finns ett stort inbyggt problem som rätt så sinnrikt är inbyggt i själva systemet. Problemet kallas SAMHÄLLET och FÖRÄLDRAR. Det är nämligen hemma, hos föräldrarna som grunden läggs. Värderingarna kommer (förhoppningsvis) från hemmet och de vuxna som eleven omger sig med. Redan där stöter vi lärare på patrull. För kan man tänka sig, det finns föräldrar vars värderingar inte är riktigt rumsrena. De finns föräldrar som inte orkar, vill eller bryr sig om att uppfostra sina barn hela vägen till skolan och som gladeligen gömmer sig bakom "allt är skolans fel" och inte vill se sin egen del i problematiken. De barnen får en dålig självkänsla, växer av att trycka ner andra och passar på att lätta på trycket (läs: mobbas) när ingen annan ser.

Sen så kommer vi till samhället. Skolan speglar ALLTID det samhälle vi lever i - på gott och ont. Det kommer aldrig finnas 30 snälla elever i en klass, elever som aldrig mobbar varann- så länge ett av sveriges största folknöjen är att se Idol (och andra liknande program) där man hånar, förkastar och röstar ut unga människor och dessutom gör det med en elak glimt i ögonen. För snälla program, det är de faktiskt inte. Det finns mängdes av andra liknelser men ni vet nog alla vad jag menar. Sen har vi World of warcraft eller Wow, i folkmun. Pojkar som sitter nätterna igenom och dödar och lemlästar sina fiender. Är de snälla och timida när de kommer till skolan? Utvilade och med sunda värderingar vid en konfrontation? Skulle inte tro det. Om man för några timmar sen blåste skallen av de som anföll en backar man inte när det vankas bråk i plugget. Eller så är det det man gör, för man förmår inte toilka de naturliga signalerna som vi människor ger varandra när vi samspelar med varandra.

Sen så har vi Lärarhögskolan. Jag säger bara en sak: SUCK. För min egen del var det tur att jag hade 3 års lärarerfarenhet innan jag började plugga- för på Lärarhögskolan fick man inte alls den utbildning eller hjälp man behövde för att komma tillrätta med mobbning i skolor. Det blev livets hårda bana för många av mina kursare kan jag säga. De gick hem och grinade och kunde bara inte förstå hur illa det kunde vara- och är - på sina ställen.

Vad är det då som har fått mig att gå igång nu då? Jo, det var en insändare till DN's "Insida" som har gnagit i mig sedan någon vecka tillbaks. Det handlade om att nu börjar skolan igen, en ny termin med ny mobbning, mer mobbning och de värdelösa lärarna gör som vanligt ingenting. Stackars alla barn. Ungefär så lät den i mina öron. Jag blev inte speciellt upprörd då, har hört det förut, men nu har den gått och gnagit i mig i någon veckas tid.

För vem förväntar sig egentligen storverk av oss med de förutsättningar som finns? Allvarligt talat? De flesta lärare jag känner förtjänar banne mig en medalj för det arbete de utför. De sliter och kämpar, mot alla odds och med skitlön, skitchefer (!) och med tunga elevgrupper.

Det enda vi- ni - kan göra är att ge våra barn så sunda värderingar det bara går, begränsa deras tv-intag (jag är allvarlig nu) och ständigt föra en diskussion hemma om vad som pågår i världen omkring oss. Diskutera, reflektera och värdera. Empati är något som kan läras in i tidig ålder, tro inget annat. Det kommer inte av sig själv, det måste påvisas, instrueras och användas som ett aktivt verktyg i allt vi gör. Själv har jag aldrig förstått varför så många föräldrar gömmer sig bakom lärarnas ryggar.
"Är mitt barn dumt, mobbar det eller rentav mobbas?" Ställer man sig den frågan emellanåt och frågar, faktiskt frågar sitt barn hur det ligger till då blir man kanske inte så förvånad den gången som skolan larmar. Och snälla föräldrar- Tro inte att skolan kan göra allt eller rädda alla situationer. Ni måste hjälpa till, bry er om och AGERA! Bjud in de andra föräldrarna till samtal. Våga ringa! Våga vara obekväm! Om föräldrarna i klasserna har en bra dialog så är hälften vunnet. För vem vågar bråka med Kalle när hans mamma är så trevlig och har så bra kontakt med Nisses och Bosses mamma och pappa. Vi föräldrar måste ju hjälpa varandra! Bjuda till!

Det finns också barn som inte är snälla barn. Kanske inte onda heller men de är helt enkelt inte av samma skrot och korn som de flesta. Men det är en annan diskussion. Vid ett annat tillfälle.

Vad tycker ni???

Nya tider

LärarfilosoferingarPosted by gronarum.com 08 Jun, 2010 11:59:50

Sitter och ammar framför datorn. Tänker på makens och mitt snack i bilen på väg till landet. Tänk om vi kunde göra något tillsammans på sidan av våra yrken, något som på sikt kan ge oss möjlighet att arbeta mer hemifrån. Ett gemensamt projekt som helt enkelt genererar mer pengar till familjen. Tanken svindlar.

Funderar en hel del på mitt yrkesval. Kan ju unna mig det när jag inte är mitt uppe i betygssättande, tonårsproblematik, tröttkörda kollegor och sista minuten stress. Pratade dessutom med en kär kollega igår som hade valt att säga upp sig och starta om på nytt. Ny skola, nytt område, ny årskurs, nya barn. Uppfriskande på något sätt. Unnar henne allt gott i framtiden även om det blir tråkigt för mina gamla elever. Håller tummarna att de får bra nya lärare som ser deras speciella personligheter och hur fantastiska de är.

Tycker att läraryrket är på väg åt fel håll. Det är för mycket nya "regler", dokument och pappersexercis och allt blir alltmer fyrkantigt. Mer byråkratiskt. Så vill inte jag jobba. Sen är det det här med pengarna. Vi lärare tjänar för lite. Så är det bara. OM jag hade haft 10-15 000 mer i lön hade jag orkat mer. Då hade det varit värt allt slit. Nu har jag vänninnor som sitter på Konsum med inget utbildning alls och vi tjänar i princip lika mycket. De är väl värda sin lön men jag har 4 års studielån! Det känns inte ok. Inte med tanke på studieskulder och all den energi man lägger ner.

Tänker att skolvärlden förlorar en hel del på detta. Tänker Björklund på det? Man undrar ju... Alla smarta, kreativa, härliga människor som väljer att INTE arbeta som lärare för att det är för pissigt betalt. Vilket tapp. Och varför ser skolledningen på de flesta skolor ut som de gör? Rektorerna skall fungera som pedagogiska ledare som inspirerar sin personal, är väl pålästa om den senaste forskningen, har en klar vision om vad man vill och vilket håll man är på väg. Skolutvecklare! De flesta rektorer idag är bleka byråkrater som med andan i halsen springer på ekonomimöten på kommunen. Trist. För dem, för oss lärare och för eleverna.

Funderar på vad jag skulle vilja göra istället. Inget mer studielån bara, tack. Synd bara att det är så himla kul att arbeta med barn och att undervisa. Det är ju liksom därför man stannar och står ut.

Vad säger ni?

Bild: källa okänd

Next »