Helenas gröna rum

Helenas gröna rum

Om bloggen

Min plats i en alltmer förunderlig värld. Här hittar man inga strikta hem i vitt, vitt, vitt eller en massa onödigt dyra designprylar. Däremot så skriver jag om det som inspirerar och berör mig och om de känslor som jag eftersträvar i livet: ärlighet och lite jävlar anamma!

Vill man nå mig kan man maila mig! helena-g@glocalnet.net

Cineast fantast

hemma hos migPosted by gronarum.com 20 Jul, 2009 11:12:23

När maken och jag går på bio är det oftast jag som väljer film. Det blir bäst så. På alla sätt och vis. Men vi brukar vara rätt överrens så det blir sällan något problem. Maken gillar dock både Borat och Bruno vilket inte jag gör. Alls. Sist var det dock han som valde och det blev då den franska filmen Séraphine. Lite överraskande, kanske. Filmen var (som jag har skrivit tidigare) långsam, finstämd och väldigt fransk.

Igår kväll hade vi ordnat barnvakt och skulle till stan igen. Lyx för oss förortsbor. Men så skulle vi välja film. Maken förordnade en riktigt läbbig Hollywood rulle; Drag me to hell. Jag såg trailern på datorn och höll på att skita på mig. Utan underdrift. Kontrade med Anticrist. Då höll maken på att få stora darren. Alltså oavgjort. Vad göra? Det visade sig att söndagskvällar hade en något begränsad repertoar.

Det blev till slut den franska filmen Paris. Och som vi njöt! Vi fnissade, skrattade, grät (iallafall jag), chockades och hela känsloregistret spelades ut. Vilken bra film! Underbar, underbar, underbar! Se den!

Efter filmens slut tog jag en filmtidning, trodde jag. När jag kom hem så såg jag att det var Cinematekets sommarbroschyr över kommande filmer.

På filmhuset i Stockholm visas bl.a följande filmer:

Magic- Buktalare med identitetsstörningar hunsas av obscent pladdrande docka.
Santa sagre- Blodkult och elefantbegravning i drama där trapetsartist som fått armarna avhuggna när hon hällt syra i skrevet på sin otrogna man använder sonens händer som sina egna.
Claires knä- Mästerstycke där diplomat vid Génèvesjöns strand blir besatt av tonårings brunbrända knä.

Jag skall aldrig mer klaga på mannens filmsmak... Han kunde ju ha gillar ovanstående. Mein godt.