Helenas gröna rum

Helenas gröna rum

Om bloggen

Min plats i en alltmer förunderlig värld. Här hittar man inga strikta hem i vitt, vitt, vitt eller en massa onödigt dyra designprylar. Däremot så skriver jag om det som inspirerar och berör mig och om de känslor som jag eftersträvar i livet: ärlighet och lite jävlar anamma!

Vill man nå mig kan man maila mig! helena-g@glocalnet.net

Det suger som fan

hemma hos migPosted by gronarum.com 17 May, 2011 22:42:13

Ja, den här veckan eller rentav månaden har ägnats åt diverse möten och barnanknytna aktiviteter. Det är öppet hus på sonens skola, utvecklingssamtal, förskolans dag, avslutningssamtal på dagis, föräldramöten, fotbollsläger och...ja...fullt upp helt enkelt. Allt har gått rätt bra hittills.

Men det har skrikits en del också.

JAG har skrikit alltså. Proppskåpet gick efter sonens utvecklingssamtal där hans (bra och kloka) svenskalärare tog fram Antons senaste utvärdering av det Öppna hus vi varit på i veckan. Förutom alla felstavningar som jag vet att sonen egentligen kan, kladdiga grafittiliknande kludder, stora fula bokstäver målade över hela sidan så ser jag orden: DET SUGER SOM FAN.

Och jag kan säga er detta. Det suger som fan att se sin son skriva detta på ett dokument som läraren ifråga valt att spara enbart för att visa den annars så stolta modern hur sonens svenskapapper faktiskt kan se ut. Den ömma modern rös i hela kroppen. Ja, ända in i själen. Lärarsjälen, kan tilläggas.

Det suger som fan. Det suger så mycket att jag blev tvungen att ta två Ipren och gå och lägga mig efter min skriksession. Tydligen är man inte helt perfekt. Tydligen kom sonen åt mammas absolut värsta punkt. Något att jobba på alltså. Och mitt i allt får jag ju inte glömma att han räknas som en smart grabb, når alla mål utan att blinka, egentligen behöver fler utmaningar i plugget och oftast kan vara charmig som få. Men att skriva fult, slarvigt, fel och dessutom svära- där gick gränsen. Min gräns alltså.

Och mitt i alltihop så får vi ritningen på landet från arkitekten. Vi älskar hans förslag, ja kanske inte alla, men det både han och vi gillade mest. Och nu går jag och drömmer om växthus. Ni vet sådana där som står mot en vägg och som man kan ha lite lagom med grejer i. Kanske gör vi något eget av alla gamla fönster vi kommer att få över.

Och det suger inte. Inte det minsta!

Och bry er inte om att kommentera detta inlägg om ni tycker att jag är dum mot sonen eller reagerar fel. Jag skriver bara som det är. För så är det ju i livet. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Och det blir ibland lite lättare för oss alla om man delade med sig av sina misstag och motgångar. Min svåraste utmaning här i livet är just föräldraskapet. Hur är det med er?